Är hemma idag med mina hundar och mina grabbar för dottern och maken har åkt till hans föräldrar över natten. Ena grabben är iväg med en kompis som sov här inatt och den andra grabben skulle möte upp sin kompis som ska hit så just nu är det bara jag och mina hundar hemma dock och för övrigt så är......
IDAG ingen bra dag, idag är ingen bra dag alls eller mitt liv är ingen höjdare just nu. Denna höst/vinter är för jävlig. Har sån värk i min
kropp så jag vet fasiken inte vart jag ska ta vägen samt i min mage och tarmar. Har dessutom sovit skit, knappt alls i ett par nätter nu så då är man knappast på topp. Haft ägglossning och pms dessutom denna vecka med så snacka om att det är krig inombords på mig, bläää. Har ingen lust med något så tyvärr märks det även utåt på mig för mina nära och kära. Kroppen och huvudet är totalt i uppror och det är ja, omöjligt att hålla tålamodet och humöret uppe så jag är inge rolig alls för min familj just nu och det tär ju också på mig så klart.
Har
fått diagnos fibromyalgi/mjukdelsreumatism och IBS/kolon irritabile för så där 8års sen nu samt så har jag gjort en gastric bypass operation -06 för snart 6år sen nu och gick då ner 43kg i vikt. Jag gick ner från 108kg som jag vägde på operationsdagen till 65kg på 6mån typ, så sommaren -07 var jag jätte smal. Var en väldigt chock och omställning för mig då jag som mest vägde 112kg julen -05. Har idag gått upp 12kg vilket tydligen är normalt säger läkarna men enligt mitt tycke är det 10kg för mycket och jag är livrädd för att gå upp resterande också vilket inte är en roligt känsla att bära omkring på alls. Det tär på mitt psyke och jag vet att jag duger precis som jag är men det är ändå en stor rädsla som jag måste bli kompis med för annars kommer den äta upp mig och jag kommer bli ännu mer bitter, nä fy det vill jag verkligen inte.....
Har även barn med funktionshinder och en make som inte riktig förstår den biten samt mina sjukdomar så det är skit tufft emellanåt men jag kämpar på och gör så gott jag kan. Tränat även i 1år nu men ska på måndag ta tag i träningen så den blir mer regelbunden igen så jag kommer nog blogga mycket om den kampen i nästa vecka.
Kan inte prata med någon direkt om allt detta och jag visar inte utåt heller eller talar om hur jag egentligen mår på min insida, man kan säga att jag har blivit
världsbäst på att kamouflera allt sånt som pågår på min insida för min
omgivning och det ligger ju inte till någon fördel alla ggr
för mig. Har inte heller orken, energin alla ggr p.g.a. mina fysiska bekymmer att
hitta på något med familjen heller, vilket tär på mig massor har jag upptäckt.
Visst har jag super goa vänner och en kvinnogrupp som jag börjar träffa igen på torsdag (tack och lov) efter juluppehåll som jag kan prata med men jag håller det mesta för mig själv och det har jag nog alltid gjort. Jag vill inte lasta min vänner med mina bekymmer och problem för mycket heller för dom har fullt upp med sina egna liv men visst finns det dom som trotts allt tar sig tid att ibland komma över på
en kopp te/kaffe, lyssnar, ger råd, stöd och det betyder massor så TACK
för det, älskar er och tack för att ni finns där och står ut med mig,
ni är dom bästa och betyder mycket för mig.
Ensamheten, besvikelsen, rädslor och viljan att få lusten tillbaka, drar runt i
min kropp och i mina tankar sen en tid tillbaka. Jag är väldigt besviken
på mycket MEN mest på mig själv tror jag och jag måste ta tag i vissa
skit jobbiga saker men det tar emot för det gör så ont i mig samt så är
det förbaskat mycket runt omkring mig hela tiden med barnen,
myndigheterna och så ska jag mitt i alltihopa, hitta mig själv och vad
som är rätt och sant för mig och det tar energi, kraft och musten ur mig
vill jag lova.
MEN jag ger inte upp och jag kämpar på!

0 kommentarer:
Skicka en kommentar